Efter resan ska kameran vara full med filmsnuttar från minnesvärda tillfällen. Problemet är att videokameran ofta ligger längst ner i en fullpackad ryggsäck när det minnesvärda inträffar. När man väl tagit fram kameran är vitbalansen otroligt ful, det finns fingeravtryck på den precis putsade linsen och istället för att vara på REC är kameran i pausläge (och tvärtom).
På grund av detta har jag i princip övergett digitalkamerans inspelningsläge. Visst, man ångrar efteråt något otroligt att man inte filmat. Men man känner sig inte pressad att filma i tid och otid. Man kan njuta av tillfället i stället för att ha en grå sak framför ögat som måste vara stilla. Jag föredrar att ta klassiska stillbilder på en digitalkamera så att man kan sitta och redigera på Picture Project sen.
Vad är ert förhållande till kameror i allmänhet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack för lämnade kommentarer på reseskribenterna.se och min reseblogg på Aftonbladet (http://blogg.aftonbladet.se/13829/). Där har jag också skrivit ett inlägg om den här bloggen och just det här inlägget (filmningspanik). Välkomna att läsa alla som vill!
Skicka en kommentar